Pink Portrait: Andrea Mogren – frontendutvecklare

För Andrea var inte alltid programmering självklart. Som kreativ person med en bakgrund i allmän lingvistik hade hon bilden av att hon var “för dum” för att vara utvecklare. Idag jobbar Andrea som frontendutvecklare – och är dessutom kodmentor på Pink Programming.

Från skribent till kodare

Ett år efter sin kandidatexamen i engelska hade Andrea jobbat som skribent för lite olika tidningar och började känna att hon ville göra något mer än att bara skriva – något mer digitalt. Tankarna gick kring om hon skulle sätta sig vid skolbänken igen, och hon hittade programmet Digital Data Strategist på Hyper Island i Stockholm.

– Jag hade inte riktigt en plan när jag började på programmet, utan visste bara att jag ville göra något mer digitalt och tänkte att jag hittar något när jag är där.

Tidigare tänkte Andrea att programmering var något krångligt och svårt, men efter en kurs i HTML, CSS och Javascript hade hon ett aha-moment.

– För mig kändes det tidigare lite som att vara i en cockpit på ett flygplan – man fattar ingenting. Men när jag började på Hyper fick jag verkligen en “ah, det kan vara så här!”. Vi hade väldigt bra lärare och fick komma på programmering från ett annat perspektiv. Jag insåg att du inte behöver plugga på KTH hela livet för att kunna programmera. Programmering kan vara enkelt och roligt. Jag fastnade verkligen för det helt.

Då programmet inte en programmeringsutbildning började Andrea programmera på egen hand. Hon köpte till och med en bok om Javascript som hon läste på fritiden. Som tur är hade dock utbildningen hade flera programmeringskurser.

– Och jag var såklart jätteaktiv i dem (skrattar). “Jag kan bygga en hemsida!” sa jag varje gång vi hade grupparbete.

Att jobba som frontendutvecklare

Under praktikperioden på utbildningen valde Andrea att söka praktik som frontendutvecklare, vilket ledde till att hon fick sitt första jobb i branschen. Idag jobbar Andrea som frontendutvecklare på iZettle.

– Det bästa med mitt jobb är att jag får skapa någonting samtidigt som jag får jobba med problemlösning. Det här känns som en bransch är jag ständigt kommer utvecklas och få lära mig eftersom det kommer nya saker inom programmering.

Att jobba som frontendutvecklare handlar om mer än bara skriva kod – Andrea säger att mycket av jobbet handlar om att klura på funktionalitet som är vettig för användaren och funkar på ett bra sätt. Till skillnad från den vanliga bilden av att programmering är ett ensamt och osocialt yrke menar Andrea att programming kan vara socialt.

– Det roligaste är när man sitter med en annan utvecklare och samarbetar för att komma på hur man ska lösa saker. Man lär sig så mycket av varandra. Jag tror att alla som tycker om att bygga saker, gillar problemlösning och gillar att jobba med andra hade trivts på mitt jobb.

Junior vs. senior

Att vara en del av en bransch som ständigt utvecklas innebär att en ständigt lär sig – men Andrea berättar också att det kan vara väldigt frustrerande i början.

– Under min praktik var jag ganska ofta frustrerad – de andra som jobbat 5 år kan ju allt, varför kan jag inte lika mycket? Det är viktigt att man ger sig själv tid. Det kanske tar tid, men jag kommer fatta – ställ mycket frågor. Den andra brukar inte tycka man är korkad. Ge dig själv tid att förstå och läsa in.

Andrea understryker också att man inte ska underskatta sig själv och ens idéer, och inte bara ställa frågor utan också inte vara rädd för att ge förslag.

– Bara för någon är senior betyder det inte att de kan mer eller har bättre lösningar. Det är bra om man säger till om man har en idé. Man kanske har en annan synvinkel som de andra inte tänkt på.

Pink Programming

 

Sedan februari 2019 har Andrea också varit kodmentor i Pink Programming. Hon säger att hon älskar att lära ut programmering, och få  andra som var i samma sits hon var i att upptäcka programmering. Det var också via en annan Pink-volontär som hon fick sitt nuvarande jobb.

– Nätverket är jätte värdefullt. Jag hade en period där jag ville söka nytt jobb, men det var svårt. Ofta kände jag att jag fick en version av rekryteraren och en helt annan när jag sedan träffade utvecklarna i teamet. Jag fick höra att jag var “för junior” men jag hade ändå jobbat i två år.

Jag skrev i vår (Pink Programming) Slack och frågade om råd och om någon hade liknande erfarenheter. Jag fick så mycket stöd och tips folk var peppande och sa att de skulle hålla koll på sitt jobb. Pink gett mig både en fantastisk gemenskap och stöd, men också ett annat självförtroende och möjligheter som jag inte tror jag hade haft om jag programmerade hemma.

Andrea sprider inte bara programmering via Pink Programming, utan också runt i sin omgivning.

– Jag har kompisar som jag försökt få programmera, och om de är lite intresserade så brukar jag peppa dem – gör kurser här och här, fråga mig, skriv till mig. Jag försöker förklara för dig om du fastnar. Programmering är det roligaste jag vet.

Läs fler Pink Portraits här »

Är du eller känner du någon som jobbar med IT och vill dela med dig av din resa? Kontakta helen@pinkprogramming.se eller via LinkedIn!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *